Trosföreställningar, återanvändning och återvinning under stenåldern – En inblick i hållbar utveckling i Esbo under stenåldern

FM Jan Fast

Det finns över etthundra registrerade och skyddade fornlämningar från stenåldern i Esbo. Största delen av dessa är ännu oundersökta och minst ett lika stort antal väntar ännu på att bli upptäckta. Även inkommande sommar görs arkeologiska utgrävningar i Esbo.

I utgrävningarna som arrangeras av Esbo Arbis kan vem som helst delta. Under utgrävningsarbetet på en fyndrik stenåldersboplats i Kläppkärr nära Esbo gård framkommer dagligen hundratals fynd som för kursdeltagarna på en hisnande tidsresa till stenåldern.

De arkeologiska utgrävningarna som utförts i Esbo under snart 100 års tid har visat att stenåldersmänniskorna som bodde i området var både innovativa och tänkte framåt.

Bild 1. Skyddade stenåldersboplatser nära Esbo gård 2020. Boplatser som utmärkts med grönt har grävts ut eller dokumenterats av Esbo Arbis 1992-2020. Källa kyppi.fi

Bild 2. Stenåldersmänniskorna i Esbo levde nära och i symbios med havet.

Respekt för den omgivande naturen och stenålderns trosföreställningar gjorde att man var skötte om sina vardagliga föremål ”till den slutslitna sista biten”. Överflöd i form av fisk, vegetariska produkter eller kött torkades och lagrades. Knappt något användbart slängdes bort och av fångsten användes allt som kunde användas, som skinn, ben, horn, senor och förtåss kött.

Bild 3. En stenåldersyxas långa liv.

Vördnad för den levande omgivande världen ingick i de animistiska trosföreställningarna. Tanken av att alla ting hade en levande själ och att allt levde genomsyrade stenåldersbildens världsbild och fick hen att söka svar till existentiella frågor i naturen och naturfenomen. Som ett resultat av detta levde stenålderns Esbobor i en symbios med världen runtomkring.

Bild 4. En hällmålning från stenåldern i Kyrkslätt. En plats där trosföreställningar och verklighet möttes.

Även avfallshantering förekom i samband med stenåldersboplatserna. Ruttnande avfall grävdes ner i gropar för att förmultna. En del av ben och andra matrester som var för små för att kunna göras om till föremål brändes i öppen eld. Kanske ofta med tanke att ”ge tillbaks” det man tagit från den levande naturen.

Bild 5-6. Kruk- och benbitar från stenåldersboplatsen vittnar om avfallshantering och återvinning. Utgrävningarna fortsätter 2021.

Frågan om huruvida stenåldersmänniskan var bättre anpassad till sin omgivning än vi till vår egen dyker många gånger upp under utgrävningarna. Läs mer om Esbo Arbis arkeologiska utgrävningar i Esbo på Facebook och i Jan Fasts arkeologiblogg.

https://www.facebook.com/groups/365330554322395

http://janfast.blogspot.com/

Print Friendly, PDF & Email