På Eloseminaari i höstas (20.8.2019) ställde Erkka Laininen från OKKA-stiftelsen under sin föreläsning frågan om ekosocial bildning och en hållbar framtid: ”Vad handlar framtidens utbildning om – kunskaper och färdigheter eller bildning?”. Jag tyckte att frågan var relevant och började som lärare i huslig ekonomi fundera på hur jag själv skulle svara på den. Som utgångspunkt för undervisningen i huslig ekonomi ses lätt lärandet av kunskaper och färdigheter inom området till kursdeltagarna, men hur syns bildning i undervisningen i huslig ekonomi?
Erkka Laininen fastställer att begreppet ekosocial bildning består av fyra olika delområden: ansvarstagande, systemiskt tänkande, mellanmänsklighet och måttfullhet.
Detta ansvarstagande syns i Omnia som ekonomisk, social, ekologisk och kulturell hållbarhet. I min undervisning i huslig ekonomi återspeglas detta bland annat genom att jag lär ut kunskaper om återvinning, vägleder kursdeltagarna att tänka på WWF:s rekommendationer när de väljer råvaror eller vägleder dem i användningen av matsvinn. Inom området kulturell hållbarhet syns mitt ansvarstagande bland annat i mitt mål att utforma mångsidiga kurser. Till exempel på de kurser där vi lär oss att baka karelska piroger för jag vidare vårt kulturarv, medan de internationella matlagningskurserna hedrar olika kulturer genom att lyfta fram hemligheterna i deras matkulturer. Jag diversifierar också min undervisning genom att planera och undervisa etniska kurser tillsammans med människor som har vuxit upp i den matkultur som behandlas. Jag strävar efter att erbjuda kurser så jämlikt som möjligt till olika målgrupper, vilket främjar ansvarstagande i fråga om social hållbarhet. Ekonomiskt hållbar och ansvarstagande undervisning eftersträvas till exempel genom att minimera råvarusvinnet på kurserna.
Ett annat delområde inom bildning innefattar systemiskt tänkande. Systemiskt tänkande fokuserar på sådana val, med vilka vi kan påverka miljön och människors liv globalt. I praktiken syns detta till exempel i att vi på kurserna diskuterar våra val – det vi äter, det vi köper eller hur vi gör saker etiskt och ekologiskt i köket.
Erkka Laininen nämner mellanmänskligheten som bildningens tredje delområde. På mina lektioner i huslig ekonomi försöker jag som lärare ge uppmärksamhet och positiv feedback till kursdeltagarna så att alla deltagare kan uppleva att de får sin röst hörd och känna sig värdefulla. Jag arbetar för gruppbildningen genom att skapa en så öppen atmosfär som möjligt. På så sätt har vi en bättre chans att knyta och utveckla relationer, så att vi kan vara ”någon för någon”, som Franklin uttrycker det. Neurologen och psykiatern Viktor Franklin (1905–1997), som är känd för sitt arbete inom utveckling av logoterapi, anser att detta ”att vara någon för någon” kan betraktas som människans yttersta syfte.
Och hur syns bildningens fjärde delområde, måttfullhet, i min undervisning i huslig ekonomi? Coronaviruset, som härjar som en global epidemi, har fått oss att reflektera över vad som kan anses vara måttfullt. Enligt min åsikt uppstår måttfullhet genom mening. Vad är meningsfullt just i den här livssituationen? Meningsfullt för mig är framför allt hur jag ställer mig till och förhåller mig till andra i den rådande situationen i världen.
Som lärare i huslig ekonomi föregår jag med gott exempel genom att visa tålamod och prioritera andra människors hälsa före mina egna behov. Därmed kommer kurserna i huslig ekonomi nu att pausas och vi bör fokusera på viktigare frågor, nämligen på att skydda vår egen hälsa och den för alla i vår närhet.
I denna oväntade och utmanande situation skulle det kunna ses som måttfullt att ta en paus från vissa saker. Låt oss sträva efter att skapa framtidstro i kretsen av våra närmaste och bära varandra mot en bättre morgondag. Vi ses på kurserna när säkerheten tillåter det! Tills dess, låt oss hjälpa varandra och komma ihåg att vara ”någon för någon”!
Text
Marika Salonen
lärare i huslig ekonomi vid Arbetarinstitutet, Omnia
Fil. mag. i pedagogik, lärare i huslig ekonomi, logoterapihandledare
