Den ekosociala bildningens värden i invandrarungdomarnas utbildning

I utbildningen för invandrarungdomar (MANU) vid Omnia studeras finska på finska 24 timmar i veckan. Undervisningsgruppen består av två lärare i finska språket, en socialarbetare och en studievägledare. De studerande delas in i två grupper utifrån kompetensnivån, men grupperna arbetar ofta också tillsammans. Vid sidan av finska studeras samhällskunskap i utbildningen. De studerande får mycket stöd för det dagliga välbefinnandet under nio månader.

Att lära sig finska i MANU är en process där bekantskap, aktörskap och språkinlärning flätas samman. De studerande har inget gemensamt språk i början, så redan mötena under de första dagarna kräver att man accepterar både sig själv och andra och att man har medvetenhet om ett gemensamt mål. Lärarna och de studerande lär känna varandra mer och mer i takt med att språkkunskaperna utvecklas och genom arbetet tillsammans.

De studerande får så småningom, i sin egen takt, uttrycka sig själva och sina tankar. I stället för om undervisning borde man egentligen prata om att vi gå vid deras sida. Vi förbereder oss tillsammans på att gå och handla och besöka biblioteket. Vi förundras över det finska språkets och den finländska kulturens särdrag, såsom tystnad och lydnad. Vi förbereder oss på en anställningsintervju och planerar framtiden. Den studerandes behov och allt som han eller hon undrar över bestämmer riktningen på den väg vi tar.

Vi studerar i en gemenskap och uppmuntrar varandra. Under nio månaders tid hinner vi lära känna varandras vardag och liv i detalj. I början lär sig den unga att berätta om sig själv och öva på att sköta ärenden. I slutet av utbildningen diskuterar vi samhälleliga teman och de studerande lär sig att uttrycka och motivera sina åsikter. De unga lär känna sina rättigheter och skyldigheter i Finland. Att lära känna det finländska samhällets värderingar och seder påverkar de ungas tänkande. De unga lär sig att jämföra olika saker i Finland och sitt hemland och att i gemensamma samtal se orsaker och konsekvenser.

Att lära känna de andra studerandena och finländare är viktigt för studierna. För att lyckas med språkinlärningen måste man interagera och samarbeta med andra. Vi intervjuar förbipasserande och representanter för olika yrken och ordnar samtalsträffar med pensionärsgrupper. Vi gör aktivitetsbetonade uppgifter på olika ställen, såsom biblioteket och återvinningscentralen. Vi lär oss språket varje dag i samarbete i små grupper som byts ut. Vi övar lika mycket på att lyssna på andra som på att prata. Som min tidigare studerande sa: ”finskakursen är en plats där världsmedborgare studerar tillsammans och hjälper varandra”.

I utbildningen bekantar sig eleverna också med den närmaste omgivningen. Lärarna stödjer studenten att bli en självständig aktör genom olika aktivitetsbetonade övningar. Vi lär oss bete oss utan rädsla och ansvarsfullt både i naturen och i den byggda miljön. De studerande bekantar sig med den unika naturen på sin nya bostadsort och med allemansrätten.

Att lyssna på livshistorierna för människor från olika kulturer visar det unika i livet. De unga som har studerat i MANU kan se världens problem och människornas svagheter ur många olika perspektiv. Människor från hela världen har en mängd outtalad kunskap såväl om klimatförändringar som om hur det känns att lämna bakom sig ett hemland som tidigare generationer har bombat sönder, dess natur och samhället där. Miljökatastrofer och rasism får ett mer mångfacetterat ansikte när det sitter människor från 15 olika länder i klassrummet. I allmänhet saknar de studerandena, förutom de människor som de lämnat bakom sig i hemlandet, också platser som de älskar – stränder, skogar och berg.

När jag börjar prata med mina studeranden om koldioxidavtrycket känner jag mig dum. Mina studeranden med anspråkslösa levnadsvanor skulle kunna lära mig mycket om cirkulär ekonomi, måttfullhet och gemenskap. Att acceptera sin egen ofullständighet är en förutsättning för bildningsprocessen. Som lärare behöver jag inte utifrån berätta vad som är rätt och värdefullt. Jag vandrar tillsammans med mina studeranden i samma process av ekosocial bildning mot en mer hållbar livsstil och ett samhälle som accepterar mångfald. Mina kloka studeranden, som glöder av livsglädje och har upplevt mycket i sina liva, kan själva se betydelse i saker och ting och tillsammans söka lösningar för framtiden.

Text:

Leena Lempinen, lärare i finska som andraspråk, Manu-utbildning

Bilder:

Vaula Paunila, samordnare för Manu-utbildningen

Print Friendly, PDF & Email