Kulturell hållbarhet inom teater- och litteraturämnena vid Esbo arbetarinstitut
Kedjan av generationer
Vi är det förflutna, vi är nuet, vi är framtiden. Vi är en stark länk i kedjan av generationerna.
Vi har fått i uppdrag att slå vakt om ett värdefullt arv. Att bevara och föra vidare kulturarvet från en generation till en annan är en del av en kulturellt hållbar utveckling, en del av ett historiskt kontinuum.
Vi måste visa lyhördhet och vara vaksamma i läsningen av mänsklighetens grymma historia, så att vi kan lära oss av det förflutna och tygla orättvisor.
Naturen som ett livsvillkor
Principen för hållbar utveckling är att skapa nuvarande och kommande generationer goda förutsättningar för livet.
Ekologisk hållbarhet är grunden för allt.
Människans roll i den kristna traditionen har varit att bruka och värna om jorden.
Att värna om naturen är bekant för finländarna sedan urminnes dagar.
Ett kargt, vackert land behöver inte människan. Människan däremot är beroende av naturen och av andra människor.
Det ligger i vårt gemensamma intresse att värna om naturen och om oss själva som en del av den. Det är vårt livsvillkor.
Naturen är stor och människan så liten.
Kulturell hållbarhet – ett brett begrepp
Kulturell hållbarhet är ett brett begrepp. Det innebär att man accepterar både den egna och främmande kulturer och
respekterar olikheter. Det innebär byggande av broar mellan människor och nationer.
Kulturell hållbarhet är därför också fredsfostran. Det innebär att man löser
konflikter med ord. Att man tyglar girighet, själviskhet och maktbegär. Att man delar det gemensamma goda.
En kulturellt och socialt hållbar utveckling är rättvist bemötande av andra.
Alla har samma människovärde, ett odelbart värde.
Kulturell hållbarhet vid Esbo arbetarinstitut
Kulturell hållbarhet genomförs i litteratur- och teaterämnena vid Esbo arbetarinstitut enligt röda tråden-principen.
Den genomsyrar allt.
Den kulturella hållbarheten står i centrum i kursutbudet och undervisningen, på föreställningar och evenemang.
Vi lär oss om det finländska kulturarvet och om främmande kulturer på teaterintroduktionskurserna (”Tutustu teatteriin”),
i studiecirklarna för litteratur och drama, på föreläsningar och skrivarkurser.
Relationen mellan människa och natur kan reflekteras till exempel på kursen Voimaa runoudesta ja luonnosta (”Kraft från poesin och naturen”) som ges under den kommande hösten.
Naturförhållandet är viktigt för finländarna, det finns knappast en bok, dikt eller pjäs som inte skulle beröra naturen på något sätt.
Recitationsgruppen Momentum besökte skolor och uppträdde på bokmässan i Åbo 2019 med sin poesiföreställning Pilvet ovat jatkuvassa kehitystilassa (”Molnen befinner sig i konstant utveckling”).
Recitationsgruppen Momentum
Föreställningen som hade byggts kring dikter med ekologiska teman och naturteman behandlade de attityder och känslor som klimatförändringen och miljödebatten väcker.
Den mer traditionella naturpoesin lät lyssnaren att stanna upp för att reflektera över människans urgamla relation till naturen.
Videon Pieni lehdenjakajatyttö (”Lilla tidningsutbudet”) som våra unga studenter skapade under coronakarantänen tog naturen till människan.
Antikrigsfilmen Samaa unta (”Samma dröm”), en sann historia om unga älskande under fortsättningskriget,
som gjordes i samarbete mellan Esbo arbetarinstitut och Omnias video- och audioverkstad var fredsfostran.
Affisch till filmen Samaa unta
Om värden
Omnias värdegrund, allas lika värde och jämställdhet, är kulturell hållbarhet.
Vid Esbo arbetarinstitut är varje student en individ, en unik person.
Vår storlek som människa är vårt sätt att bemöta andra människor.
Som Eino Leino sade:
”Åh människor, förstå varandra, så skulle ni inte vara så hårda!
Varför skulle vi inte alla eniga kunna vara?
Och om en skulle brytas ned, skulle de andra finnas där som stöd.
Åh människor, acceptera varandra!
Så stor, så stor är jorden. ”
Eino Leino
Tretton berättelser, elva ryamattor
Ett av de senaste projekten med målet att bygga kulturella broar var
ett verk av ryamattor och poesi som skapades i samarbete mellan handarbets-, litteratur- och teaterämnena.
Verket är en vävnad med många röster där många konstformer möts och i dess skapande deltog ett femtiotal studenter vid Arbetarinstitutet Omnia.
Inom projektet byggdes broar mellan människor, generationer, ämnesområden och traditioner.
Grundundervisningsgruppen inom handarbetskonst gjorde ryamattorna, Runoriihi komponerade texterna, Tapiolan lausujat framförde dikterna,
och ungdomarna vid Omnias audio- och videoverkstad spelade in verket. Allas insats var viktig.
Ryamattan i videon är Sanna Kokkonens Sini-must-valge (”Blå-svart-vit”) till vilken Sirpa Verkka skrev dikten Ihan niin kuin me (”Precis som vi”).
Ryamattan och dikten hänvisar till brödrafolket i Estland, dikten dessutom även till en älskad.
”Blåvitsvart är vår färgkod som ett bekant hav som förenar oss
alltså en älskad förtrogen, … precis som vi.”
Sirpa Verkka
Även detta är kulturellt hållbar utveckling.
Text:
Sari Tenhunen
Planeringsansvarig i teater och litteratur
Arbetarinstitut, Omnia